Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och utgör ett hot både mot miljön och mot människors hälsa. Det är en lättflyktig metall som kan spridas över långa avstånd i atmosfären. Kvicksilver kan inte brytas ned utan ansamlas i mark, vatten och levande organismer.


Ju mer kvicksilver som tillförs till samhället, desto mer ökar halterna i miljön. Det är därför av stor vikt att användningen och utsläppen av kvicksilver minskas.

Kemikalieinspektionen arbetar, såväl i Sverige som inom EU och internationellt, för att begränsa användning och utsläpp av kvicksilver.

Användning och spridning

Trots insatserna för att begränsa användning och utsläpp av kvicksilver är nedfallet fortfarande stort över Sverige. Det beror främst på långväga lufttransporter från övriga Europa, men även från andra delar av världen.

Även om nedfallet av kvicksilver har minskat de senaste årtiondena är det inte tillräckligt för att förhindra att kvicksilverhalter­na ökar i miljön. Till exempel ökar halterna med cirka 0,5 pro­cent årligen i skogsmarkens översta lager. Naturvårds­verket uppskattar att nedfallet av kvicksilver behöver minska med 80 procent för att vi på sikt ska nå halter i fisk som inte överskrider WHO/FAO:s gränsvärde på maximalt 0,5 mg kvicksilver/kg fisk.

Den största källan till luftutsläpp av kvicksilver globalt är förbränning av kol. Andra utsläppskällor är till exempel smältverk, krematorier (amalgamfyllningar) samt avfallsförbränning (kvicksilver i produkter).

Kvicksilver sprids även direkt till mark och vatten exempelvis genom utsläpp från industrier, utlakning från soptippar och genom spridning av avloppsslam.

Effekter

Kvicksilver och dess föreningar har framförallt negativa effekter på nervsystemet och dess utveckling, på hjärt-kärlsystemet, immunsystemet, fortplantningssys­temet och njurarna. Skadlig inverkan på nervsystemets utveckling och funktion är de känsligaste och mest väldokumenterade effekterna.

Den farligaste formen av kvicksilver är metylkvicksilver eftersom den överförs till fostret, passerar blod-hjärn­barriären och hämmar, troligen även vid låga halter, den mentala utvecklingen hos barn. Kvicksilver kan omvand­las till metylkvicksilver av naturliga processer i miljön och anrikas i näringskedjan, bland annat i fisk. Befolknings­grupper som äter mycket fisk, skaldjur och marina däggdjur är därför särskilt utsatta.

I Sverige är kvicksilverhalterna i vanliga fiskarter ofta förhöjda. Livsmedelsverkets kostråd till kvinnor som planerar att skaffa barn snart, som är gravida eller som ammar är att inte äta till exempel abborre, gädda, gös, eller tonfisk mer än 2-3 gånger per år för att undvika negativa effekter på foster och nyfödda.

Det finns även indikationer på att fortplantningen hos fiskätande däggdjur och fågel påverkas av de höga halterna i fisk.

Kvicksilverhalterna i skogsmark är så höga i stora delar av Sverige att de kan påverka den mikrobiologiska aktiviteten i marken. Effekten av det är att näringsom­vandlingen i marken kan störas och ge återverkningar på skogsekosystemen som är svåra att förutse. Kvicksilvret i marken utgör även en källa till metylkvicksilver genom att det urlakas till vattensystem.

Senast granskad
2014-03-10
Skapad
2011-01-21

Kvicksilver


Cas-nr
Eg-nr
Synonymer
Smältpunkt
Kokpunkt
Ångtryck
Vattenlöslighet

Kvicksilver är ett av de allra farligaste miljögifterna och utgör ett hot både mot miljön och mot människors hälsa. Det är en lättflyktig metall som kan spridas över långa avstånd i atmosfären. Kvicksilver kan inte brytas ned utan ansamlas i mark, vatten och levande organismer.

Regeringen beslutade den 15 januari 2009 om ett generellt förbud mot kvicksilver, samt varor som innehåller kvicksilver. Beslutet trädde i kraft den 1 juni 2009.

Förordning om ändring i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.

Läs Miljödepartementets pressmeddelande och information på regeringens webbplats.

Förbudet innebär att kvicksilver, kvicksilverföreningar och beredningar inte får släppas ut på den svenska markna­den, användas i Sverige eller yrkesmässigt föras ut från Sverige. Varor som innehåller kvicksilver får inte släppas ut på den svenska marknaden eller yrkesmässigt föras ut från Sverige. För varor som innehåller kvicksilver gäller inte användningsförbudet om varorna redan tagits i bruk. Däremot får varan inte överlåtas vidare, dvs. släppas ut på marknaden eller föras ut från Sverige. Den får inte heller fyllas på med nytt kvicksilver.

Tillämpningsområdet blir därmed bredare än tidigare gällande svenska kvicksilverförbud, som sedan 90-talet förbjöd yrkesmässig tillverkning och försäljning av vissa varor som innehåller kvicksilver, till exempel termo­metrar och andra mätinstrument, samt utförsel av kvicksilver.

Förbudet gäller inte kvicksilverhaltigt avfall som förs ut från Sverige för återvinning eller bortskaffande.

Från förbudet undantas vissa användningar som omfattas av harmoniserade EU-regler, till exempel ljuskällor och andra elektriska och elektroniska produkter, batterier och fordon. I Kemikalieinspektionens föreskrifter kommer vissa tidsbegränsade undantag att preciseras exempelvis för analys­kemikalier, vissa instrument och utrustningar samt viss amalgamanvändning. Kemikalieinspektionen kan därutöver bevilja dispens i enskilda fall.

Se undantag i Kemikalieinspektionens föreskrifter KIFS 2009:2 (bilaga 4), undantag för gamla mätinstrument (i 17 §) samt regler om anteckningsskyldighet (i 18 §).

Kemikalieinspektionens utredning om ett generellt förbud, Rapport 2/2004.

Se även Rapportering av regeringsuppdrag om effekten av det generella nationella kvicksilverförbudet.

Mer information om vissa undantag:

Belysning och ljuskällor

Belysning och ljuskällor omfattas av RoHS-direktivet (direktiv 2002/95/EC om elektrisk och elektronisk utrustning) och berörs inte av det svenska förbudet mot kvicksilver.

Läs mer om RoHS-direktivet.

Läs mer om elektrisk och elektronisk utrustning och RoHS-direktivet.

Läs råd om trasiga lågenergilampor.

Begränsningar för kvicksilver är nödvändiga

Kvicksilver är ett av de allra farligaste kända miljögifterna och utgör ett hot mot miljön och mot människors hälsa. Trots att Sverige i snart 20 års tid har minskat utsläpp och användning av kvicksilver är föroreningssituationen fortfarande allvarlig och halterna i miljön fortsätter att öka. Sverige är beroende av att även andra länder minskar sina utsläpp eftersom kvicksilver kan spridas i luften och transporteras långt från utsläppskällan.

Därför arbetar Sverige aktivt för att påverka inom EU, samt verkar inom FN för att få tillstånd en bindande konvention som kan begränsa utsläppen globalt. I det arbetet är de svenska erfarenheterna av stor betydelse.

 

Exportförbud för kvicksilver från EU 2011

Från och med den 15 mars 2011 blir det förbjudet för EU-länderna att exportera kvicksilver. Samtidigt införs krav på att kvicksilver från klor-alkalianläggningar, och kvick­silver som utvinns som biprodukt vid produktion av andra metaller och naturgas, ska förvaras på ett miljömässigt säkert sätt.

Förutom metalliskt kvicksilver omfattas även cinnober, kvicksilver(I)klorid och kvicksilver(II)oxid, samt beredningar med minst 95 procent kvicksilver, av export­förbudet. Nämnda föreningar är undantagna för forskning och utveckling, medicinska eller analysändamål.

Senast i mars 2013 ska Europeiska kommissionen se över om förbudet ska utökas till ytterligare kvicksilverförening­ar, en eventuell sänkning av haltgränsen för beredningar, samt eventuellt inkludera produkter som innehåller kvicksilver.

Syftet med den nya EU-förordningen är att minska till­gången av kvicksilver på den globala marknaden och därmed förhindra att tusentals ton kvicksilver från om­ställda och nedlagda klor-alkalianläggningar kommer ut på den globala marknaden med medföljande spridning till miljön och risker för människors hälsa. Ungefär 1 000 ton kvicksilver används årligen i småskalig guldutvinning i utvecklingsländer utan skydd för människor eller miljön. Lika mycket används till nya produkter varje år trots att det i de flesta fall finns alternativ.

Utförsel av kvicksilver, kvicksilverföreningar och bered­ningar från Sverige är förbjudet sedan 1997. Det har varit en svensk hjärtefråga att få tillstånd ett liknande EU-förbud. Kommissionens förslag till exportförbud är ett resultat av kvicksilverstrategin som antogs 2005. USA har beslutat att införa exportförbud för kvicksilver från och med år 2013.

Begränsningar för produkter som innehåller kvicksilver

Inom EU finns begränsningar för att sätta ut vissa pro­dukter med kvicksilverinnehåll på marknaden. Det gäller till exempel batterier, elektronik och vissa mätinstrument. Sverige har mer långtgående förbud för mätinstrument sedan början av 1990-talet.

Europeiska kommissionen har tagit fram underlag för att eventuellt komma med förslag till ytterligare begränsningar och åtgärder som ett led i att genomföra kvicksilverstrategin som antogs 2005.

Slutsatsen i rapporten är att ytterligare restriktioner bör övervägas för dentalt amalgam och termometrar. För bland annat blodtrycksmätare och barometrar kan åt­gärder införas så snart som möjligt utan några större konsekvenser för tillverkare eller användare. 

Europeiska kommissionens rapport “Options for reducing mercury use in products and applications, and the fate of mercury already circulating in society”, September 2008

Sammanfattning av Europeiska kommissionens rapport.

Läs mer på Europeiska kommissionens webbsidor om kvicksilver.

Utöver arbetet med att genomföra strategin pågår också arbete för att begränsa kvicksilver i elektrisk och elektronisk utrustning, inom ramen för RoHS-direktivet.

Läs mer om RoHS-direktivet.

Inom ramen för Reach-förordningen (bilaga XVII) och EU:s kvicksilverstrategi pågår en översyn för att eventuellt utöka förbudet för vissa kvicksilverinnehållande mätinstrument utöver febertermometrar och förbud för kvicksilverinnehållande mätinstrument för konsumenter.

Läs mer om Reach-förordningen.

 

En global konvention för kvicksilver

Kvicksilver kan spridas i luften och transporteras långt från källan till utsläpp. Kvicksilver används i industriella processer och i varor och sprids genom internationell handel. Sverige har länge arbetat aktivt för att få till stånd bindande globala åtgärder mot kvicksilver eftersom vi är beroende av att andra länder minskar sina utsläpp för att halterna i vår miljö på sikt ska kunna minska till nivåer som inte innebär risker för människor eller miljön.

FN:s miljöprogram (UNEP) har fått stöd av världens länder att leda arbetet med att förhandla fram en bindande konvention för minskning av de globala kvicksilverutsläppen. Konventionen ska omfatta åtgärder mot direkta utsläpp till luft, från till exempel kolförbränning och industriella processer, handel med och användning av kvicksilver, kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver samt avfallshantering.

Konventionen kommer att vara bindande för de länder som ratificerar den, men olika hårda styrmedel och tidsgränser kan komma att användas inom olika delar av konventionen.

Sverige och flera andra länder vill att det ska vara möjligt att lägga till andra ämnen som kan komma att behöva åtgärdas på global nivå i framtiden. I dagsläget är det osäkert om det kommer att vara möjligt inom konventionens ram.

Totalt planeras fem förhandlingsmöten. Konventionen ska förhandlas färdigt till år 2013.

Bakgrund

År 2002 publicerade UNEP en global utvärdering av kvicksilvers miljö- och hälsoproblem, ”Global Mercury Assessment”. Rapportens slutsats var att kvicksilver har så negativa effekter på global hälsa och miljö att ytterligare internatio­nella åtgärder krävs för att minska riskerna. Läs mer om arbetet på UNEP:s webbplats.